Vi säger NEJ till Regeringens erkännande av Palestina som stat!

Sluta stöda erkänna länder med terroister som ledare

#1: -  

Jag säger nej till regeringens förslag att erkänna en Plastisk stat,

de är ogenomtänkt och dessutom

1). Finns det ingen stat att erkänna.

2). Att erkänna en motparpart som vill förinta
den andra är helt oacceptabelt.

3). Dessutom är den ena parten en
Demokratisk stat och en både historisk och
nutida stat. och den motpart man förhandlar
med har vare sig en religiös eller en
historisk politisk stat att luta sig
tillbaka på.  från Kanaan till dagens Israel
har inget Palestina funnits.

Där emot ett Historiskt Israel med Kunga dömet David och
12kungar och de delade riket Norr och söder
Juda o Israel. Sedan har de kuperats av
Assyrierna Babylonierna Medo-Persernas rike,
Grekerna Romarriket och Osmansk riket
Nuvarande Turkiet, sedan har området
administrerats i norr av Frankrike Syrien och
Libanon och söder Israel Jordanien som
kallades trans Jordanien och Irak.

Från början 1922 var de meningen göra en
Judisk stat väster om Jordan och en Arabisk
nuvarande Jordanien. Judarna sade ja, men
Araberna sade nej. trots att 80procent skulle
tillfalla Arabiska folket Israel utropades
1948 en bråkdel a dess storlek idag men
Araberna förde krig men Israel vann och
expandera även1967 återtog de hela östra
Jerusalem och området runt där. Israel
återlämnade Sinai till Egypten ör att få fred
och har lämnat Gasa bit för bit men endå
skapar Hamas et ständigt hot mot Israel
civil befolkning. Att ge en sådan stat

Regeringen bör absolut inte erkänna en stat som vill utplana sitt grannland. Denna är en svek mot svenska värden.

1. “Den arabiska ledaren Auni Bey Abdul-Hadi sa till den Brittiska Peel kommissionen år 1937: ’Det finns inget land som heter Palestina. “Palestina” är en term som sionisterna uppfann. Det finns inget Palestina i Bibeln. Vårt land var i århundraden en del av Syrien. ’Palestina’ är främmande för oss. Det var sionisterna som införde det begreppet.'”[4]

2. “Den första kongressen för muslimer och kristna organisationer hölls i februari 1919 för att överväga framtiden för det område som tidigare styrts av det ottomanska imperiet, vilket upplöstes efter första världskriget.  Kongressen förklarade: ’Vi anser att Palestina är en del av Arabiska Syrien eftersom det aldrig någonsin har varit separerat från det. Vi är knutna till dem med nationella, religiösa, språkliga, moraliska, ekonomiska och geografiska band.’”[5]

3. “Den berömde forskaren Philip Hittis vittnesmål inför den anglo-amerikanska kommittén 1946, konstaterade att det inte finns något sådant som Palestina i historien, ’absolut inte’.”[6]

4. “Den Palestinske talesmannen Ahmad Shuqeiri berättade i FN:s säkerhetsråd år 1956 att Palestina inte var något annat än södra Syrien.”[7]

5. “Jag tror att det finns en arabisk nation. Jag tror inte att det finns en palestinsk nation. Jag tror att det är en kolonialistisk uppfinning… När fanns det några palestinier?…Fram till det 19:e århundradet var Palestina den södra delen av stor-Syrien. – Azmi Bishara, 1994″[8]

6. Det mest klarläggande uttalandet av alla, kommer emellertid direkt från chefen för det militära högkvarteret i den Palestinska befrielseorganisationen (PLO), Zuheir Muhsein, som den 31 mars 1977 förklarade, “Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är endast ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel, för vår arabiska enighet … Bara av politiska och taktiska skäl talar vi idag om existensen av ett palestinskt folk, eftersom de arabiska nationella intressena kräver att vi har ett land för det Palestinska folket för att kunna motverka sionismen. Av taktiska skäl kan Jordanien, som är en suverän stat med definierade gränser, inte göra anspråk på Haifa och Jaffa, men som palestinier, kan jag utan tvekan kräva Haifa, Jaffa, Beer-Sheva och Jerusalem.”[9]

7. “I PLOs egen stadga eller godtagna grundlag (Artikel 1) fastslås det att Palestina är en del av den arabiska nationen. I den “arabiska nationen” har det aldrig funnits en stat som kallas Palestina.”[10]

8. Artikel 24 i 1964 års version av PLOs stadgar fastslår att palestinierna inte har några som helst anspråk på varken Västbanken och Gaza, just de områden där de nu vill att världen ska erkänna palestiniernas historiska rättigheter till en egen stat.

9. ”Vid Arabförbundets möte i Amman i november 1987, sa Jordaniens kung Hussein: ’Uppkomsten av en palestinsk nationell stat kommer som ett svar på Israels påstående att Palestina är judisk.’”[11]

10. “Under hela dennes auktoriserade biografi (Alan Hart, Arafat: terrorist eller fredsskapare) hävdar Arafat åtminstone ett dussin gånger: ’Det palestinska folket har inte någon nationell identitet. Jag, Yassir Arafat, är förutbestämt av ödet att ge dem denna identitet genom krig med Israel.'”[12]

Arafat gjorde ett enastående arbete. Men det visar bara, först och främst att den palestinska nationella identiteten är en mycket ny uppfinning. För det andra, baseras den palestinska identiteten främst på kampen för att förstöra en annan stat i stället för att bygga sin egen.

Alla de tio uttalandena ovan, gjordes under en period av 75 år från 1919 t o m 1994 av arabiska ledare och talesmän själva, och visar att palestiniernas nationella identitet inte har några historiska rötter.

Vansinne att erkänna en stat som inte finns! Vad ska araberna med alla länder till? Alla vi kristna måste hjälpas åt att be till Gud för löfven och vår regering att det förstår vad de gjort, och för Israels folk som är påväg hem till sitt land.

Gud kommer att hjälpa sitt egendomsfolk som Han lovat!

Låt Israeliterna-judarna få tillbaka sitt land i sin helhet. Vi ska kanske ta emot ISIS i Sverige också?

Sverige har inte råd att förstöra för Israel. Det kommer att kosta, på samma sätt som det kostat för ANDRA NATIONER SOM GÅTT EMOT GUDS VILJA MED ISRAEL.
“En profetia, HERRENS ord om Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne.” (Sak 12:1-3)

VI ALLA MÅSTE VETA ATT DET FINNS ETT DYRT PRIS FÖR ATT GÅ EMOT ISRAEL !

President George W Bush Sr blev berömd för sina tal om en "ny världsordning”. Han var också den första amerikanska presidenten att införa begreppet "land mot fred" i konflikten mellan Israel och deras arabiska grannar. ”Land mot fred” innebär att om Israel överlåter en del av landet som har lovats till dem för evigt av Gud den Allsmäktige till sina arabiska fiender, så kommer det att bli fred i Mellanöstern. Detta koncept utgjorde grunden för Madrid-konferensen i oktober 1991 som han arrangerade. Det var första gången i historien som israeliska och palestinska ledare samlades för direkta fredssamtal.

Den 30 oktober, precis när konferensen började, utspelades något som senare fick namnet "Den perfekta stormen", som även blev till film i Hollywood. Forskarna betecknade det som ett skräckscenario då tre olika stormar förenade sig över Atlanten, ändrade kurs och med förödande kraft svepte in över New Englands kust. En av de egendomar som skadades svårt var president Bushs privata sommarresidens Kennebunkport i Maine. Medan presidenten höll sitt inledningsanförande vid konferensen i Madrid, översköljde upp till 12 meter höga vågor hans hem och spolade hans dyra möbler och övriga ägodelar ut i havet. Stormen orsakade sammanlagt skador för uppskattningsvis 1 miljard dollar.

Den 24 augusti följande år 1992, hölls ett uppföljningsmöte till Madrid-konferensen i Washington DC. Målet var detsamma: att skapa fred genom att tvinga Israel att ge upp delar av det förlovade landet. Samma natt drabbade orkanen Andrew Floridas kust. Den skulle komma att bli den dittills mest kostsamma orkanen i USA:s historia, med skador för omkring 30 miljarder dollar.
1993 hade Israel valt en ny regering ledd av premiärminister Yitzchak Rabin. I motsats till sin föregångare Yitzchak Shamir, böjde sig Rabin för de amerikanska påtryckningarna angående land för fred och inledde hemliga förhandlingar med PLO. Från april till augusti 1993, exakt samma tid som dessa förhandlingar pågick vilka ledde fram till det ökända Osloavtalet, drabbades den amerikanska Mellanvästern av översvämningar vilka orsakade skador för uppskattningsvis 15 miljarder dollar. Översvämningar av denna omfattning inträffar bara ca en gång på 500 år.